Jag är en sån person som är ganska blyg och pratar inte allt för mycket med folk jag inte känner, jag är också en sån som rodnar för nästan ingenting, det är något jag tycker är för jävligt jobbigt om jag ska vara ärlig. Detta tror jag har gjort att jag har blivit lite mera "stängd" och lite rädd för att göra bort mig, nu efter ett par år så har jag slutat oroa mig så mycket och det har hjälpt mig välldigt mycket, jag har blivit lite mera "öppen" och mera pratglad som person! Så jag tycker att alla ni som ser det här inlägget ska sluta oroa er och acceptera er själva! Ni är undrbara och vackra även om ni kanske inte ser perfekta ut i era egna ögon, och för er som känner så, säger jag bara en sak, ingen är perfekt, alla har brister och skavanker! Ha' de gott och ha en bra dag nu!